I Dare You To Love Me 41.
Det är söndag, att jag ens är vaken är helt otroligt. Den här helgen har varit ett redigt fylleslag. I fredags var jag först med på min brors tjugoårsmiddag och åt gott och drack redigt, sen kom Fredrik förbi och efter att vi fått i honom en del så kom Jocke och det bar raka vägen iväg till Söderbykarl. Fredrik och hans band hade nämligen spelning, efter en buss resa med en hel del champangedrickande så var vi framme. det var bara massor av 91or/92or där. Fem minuter in i spelningen hittade Jocke någon tjej att hångla med och jag lämandes ensam att dansa i folkskocken. När spelningen var över så gick det utför, Fredrik och jag låg i ett dike i två timmar innan Jocke kom och tog oss hem. Sen däckade vi hemma hos mig innan natten ens börjat. Jocke däremot var i väg på egna äventyr på Nisses och höll ut riktigt länge. På morgonen var syskonen Kron bakfullare än dagen var lång. Men Ida tvingade i alla fall över mig på margeritas igår kväll då hon haft tråkigt hela fredagen, så så blev det. Hela helgen har varit ruskigt dekadent och förfall, men det är precis så jag vill ha det.
Amour.
Amour.
I Dare You To Love Me 40.
Jag har nog inte berättat det ännu, men i fredags så fick jag en Melodica av min mamma och pappa. Den är mintgrön och fantastisk, jag har döpt den till Georgia, efter Georgia on my mind. Just nu är den min appsoluta favoritsak och följer mig vart jag än går. Just nu kan jag spela två låtar på den, tre om man inte tänker på att det är en not som inte fick plats på den. Men jag ska lära mig flera.
Idag är det onsdag och jag har som vanligt varit ledig. Det är skönt med onsdagar, idag sov jag till två, satt vid datorn en stund och tog sedan ett långt bad, jag tror skumbad kan bota det mesta. Istället för att göra min historialäxa så tänkte jag som en inlägg nummer 40 specialare presentera mina älskade vänner. Vi tar damerna först.
Först har vi självklart myten och legenden Ida, hon är min äldsta vän, jag har känt henne i nästan tretton år, hela skollivet i alla fall. Vi har rymt hemmifrån massor av gånger, startat massor av hemliga klubbar, sällskap och band. Fastän jag har känt henne mer än halva mitt liv så tröttnar jag aldrig på henne, inte ens när hon släpper lös Idas vrede på mig, jag får känna av den oftare än någon annan. Jag är övertygad om att hon och min bror en vacker dag gifter sig, vilket är lite snuskigt eftersom hon är mer som en familjemedlem än en vän.
Sen har vi naturligtvis Kajsa, a.k.a Sören, mitt hjärtas fröjd och glädje och av Sörens Änglar (mitt, Ida och Kajsas band) så är Sören den som kommer få ett ordentligt jobb och försörja oss andra dagdrivare med, just nu har hon redan två och pluggar dessutom på Marina Läroverket så hon är inte lite pretantiös den flickan. Henne gick jag först på dagis med men då hon är ett år yngre tappade vi bort varandra när jag började skolan men när hon väl började fyran så fann vi varandra igen. Allt hon gör är fint.
Ett relativt nytt tillskott är Lisa, Sunshine Lisa. Jag lärde känna henne i april någon gång genom Fredrik. I sommras åkte vi på festival tillsammans och det var fint. Lisa gör alltid precis vad som faller henne in och hon har aldrig några fördommar mot en. Hon har sovit över hos mig fler gånger än någon annan på kortast tid och trots att hon snarkar väldigt så sover man väldigt gott tillsammans med henne. Något annat bra med henne förutom att hon är genom snäll och söt är att hon har samma sko storlek som mig och tycker om samma sorts kläder som jag så är man snäll så får man låna, och hon har alltid en kamera med sig.
Frans Martin har jag kännt i lite nära två och ett halvt år men det var först i början av 2007 som vi verkligen började umgås. Han är rätt igenom genomsnäll, som tillexempel i somras då brukade han sova över hos mig, runt sex började han jobba men när han slutade vid elva kom han tillbaka till mig och väckte mig och fixade frukost till mig. Nu bor han i Linköping men vi har flera långa roliga telefonsamtal varje vecka och när vi ses gör vi alltid något roligt.
Självklart har jag massor av andra vänner också, Rikard tillexempel som jag spenderar varje rast i skolan tillsammans med, Bunne och Coco som egentligen är mer som bröder än vänner, Joel som alltid har rackartyg i tanken och Novali som jag tyvärr inte träffar så ofta längre, så länge sen sist faktiskt att jag inte har någon bild på henne på denna dator. Och massor massor av andra men ni får nöja er med dessa så länge. Jag älskar dem alla och de skulle ni också göra.
Amour.
I Dare You To Love Me 39.
Idag är det tisdag, och igår började en ny vecka. Ingenting händer. Helgen var tråkig och jag svor högt över Super Mario hela fredagskvällen. Just nu är allting lika ljummet och tråkigt som förra veckan men imorgon ska jag förhoppningsvis gå ut och göra något roligt. Just nu har jag svenskalektion där jag försöker vara duktig och göra det jag ska men istället skriver jag här, lyssnar på the Shins och spelar tetris. Det finns ingenting riktigt att berätta idag. Vet inte riktigt varför jag skriver men det är väl som alltid något som måste komma ut så jag kan släppa taget om det eller så, jag vet bara inte vad än.
Amour.
Amour.
I Dare You To Love Me 38.
Idag är det fredag och jag var tro det eller ej i skolan idag. Hur som helst så är jag hemma nu, jag har fått en klänning av min pappa och middag av min mamma men allting känns ändå inte riktigt bra. Det kanske är en sån vecka. Eller så är det bara att helgen inte riktigt börjat än, jag vet inte riktigt men allt känns lite slentrian. Som att hösten med allt te och alla filtar och filmer och stanna inne trycks ned i halsen på en, och vad gör man då? Jo mår illa och kräks.
Men nej nu måste jag komma på tre bra saker med hösten så att jag har något att intala mig själv med att den faktiskt är måttligt nödvändig. Okej, here it goes.
1. Kallare, man får köpa en ny jacka, men det har jag ju iofs redan gjort så det är ju inget jag konstant se fram emot eller så så vi börjar om.
1. Regn, regn är romantiskt på allt sätt och vis det finns inget annat att säga. Det är fint mitt i natten om det spöregnar och man ligger i sin säng och tittar ut genom föstret och det smattrar på taket. Jo regn är bra.
Ungefär så mycket kommer jag på som är bra med hösten, men det var ju en rätt rejäl anledning ändå. Den håller nog en hel del uppe. Eftersom denna lista så katastrofalt falerade gör jag en annan; Fem låtar att lyssna på när det regnar mitt i natten, eller i alla fall de jag mest lyssnat på nu i veckan, utan regn iofs;
1. Can I Keep Him - Marit Bergman (För att den tar mig rätt tillbaka till årets Peace and Love, då hörde jag den först)
2. This Old Love - Lior (För att historien som följde med låten fick mig att gråta)
3. I'll Kill Her - SoKo (Orginalet, den hårdare, mer mordiska, inte den nya på hennes myspace, för den är så klockren)
4. Vara Vänner - Jakob Hellman (För så många anledningar som att den är bra men speciellt för trombonerna och vers nummer två)
5. Papa Was A Rodeo - Boy Omega (För att orginalet har alltid varit mig favorit Magnetic Fields låt, men denna är minst lika bra, inte lika mkt hemlighet över den dock)
Amour.
Men nej nu måste jag komma på tre bra saker med hösten så att jag har något att intala mig själv med att den faktiskt är måttligt nödvändig. Okej, here it goes.
1. Kallare, man får köpa en ny jacka, men det har jag ju iofs redan gjort så det är ju inget jag konstant se fram emot eller så så vi börjar om.
1. Regn, regn är romantiskt på allt sätt och vis det finns inget annat att säga. Det är fint mitt i natten om det spöregnar och man ligger i sin säng och tittar ut genom föstret och det smattrar på taket. Jo regn är bra.
Ungefär så mycket kommer jag på som är bra med hösten, men det var ju en rätt rejäl anledning ändå. Den håller nog en hel del uppe. Eftersom denna lista så katastrofalt falerade gör jag en annan; Fem låtar att lyssna på när det regnar mitt i natten, eller i alla fall de jag mest lyssnat på nu i veckan, utan regn iofs;
1. Can I Keep Him - Marit Bergman (För att den tar mig rätt tillbaka till årets Peace and Love, då hörde jag den först)
2. This Old Love - Lior (För att historien som följde med låten fick mig att gråta)
3. I'll Kill Her - SoKo (Orginalet, den hårdare, mer mordiska, inte den nya på hennes myspace, för den är så klockren)
4. Vara Vänner - Jakob Hellman (För så många anledningar som att den är bra men speciellt för trombonerna och vers nummer två)
5. Papa Was A Rodeo - Boy Omega (För att orginalet har alltid varit mig favorit Magnetic Fields låt, men denna är minst lika bra, inte lika mkt hemlighet över den dock)
Amour.
I Dare You To Love Me 37.
Det var bra länge sedan jag skrev, men jag antar att det sista man tänker på när det är sommar och livet leker är att skriva i sin blogg. När man däremot har varit sjuk i tre dagar och gjort allt man redan kan göra så känns det som ett rätt lämpligt tilltagande. Igår och idag har jag laddat hem massor av bra musik och läst andra människors bloggar och jag grät lite grann också. Kombinationen av bra musik och andra människors kärleksliv verkar ha den effekten på mig. För övrigt börjar jag väldigt lätt gråta för saker nu för tiden. Det behöver inte alls vara något stort, bara något litet och fint. Eller en gnutta sorgligt. Missförstå mig inte bara, jag är inte ledsen av mig alls, jag är väldigt lycklig faktiskt men gråter gör jag likt förbannat ändå.
Årets sommarväder var ju som alla säkert redan vet en katastrof på många sätt men jag tycker sommaren var riktigt bra ändå, det var många höjdpunkter och mitt fotoalbum börjar bli fullt, ungefär hälften av alla foton i det är från i maj och frammåt medans de innan rör sig på en period på minst ett år. Sommaren var precis vad jag behöve, men nu är det höst igen, och jag vet inte hur jag känner för det. Ibland känns det mysigt, men allt det där mysiga utbringar ibland sura uppstötningar och illamående. Ingen människa väljer väl mysigt i första hand? Det är ju som att välja lagom i stället för fantastiskt och lagom är ju som vi alla vet att skaka hand när man egentligen vill knulla. Höst är som att skaka hand, med tummvantar på dessutom.
Egentligen så är jag väl inte sjuk heller, jag kände nog mest inte för att gå till skolan, sitta där och se timmarna passera förbi tills ingenting finns kvar. Hemma gör jag visserligen ingenting nyttigt alls men det känns bra att inte göra det jag måste för att i stället göra vad jag vill, en vardags revolt.
Även om jag, som jag tidigare sa, är väldigt lycklig just nu är det mycket som gör ont också den här hösten, det är väl kanske därför det där med lagom och mysigt känns så illamående, när det inte alls är vad den här hösten står för, även om andra höstar kanske gör det. Hur kan man tycka att allt är mysigt när ens bröder flyttar hit och flyttar dit. Andra börjar jobba som tokar och har inte tid, folk flyttar dit och börjar plugga och folk gör allt möjligt som förr eller senare betyder att man ska säga hejdå. Det är inte vad jag kallar mysigt, och för att laga dem sår som blir av alla dem hejdå tror jag inte att man ska sätta sig i en soffa och titta på en film och ha det mysigt. Man ska väl avsluta allting gammalt och påbörja allting nytt med att dricka sig dyngrak och dansa natten igenom, så att det inte finns något sorgligt att falla tillbaka på. För har man bara en glad dag och hundra sorgliga är det i alla fall den glada man minns när man är gammal och sitter på sin veranda och berättar om sitt liv för sina barnbarn.
Årets sommarväder var ju som alla säkert redan vet en katastrof på många sätt men jag tycker sommaren var riktigt bra ändå, det var många höjdpunkter och mitt fotoalbum börjar bli fullt, ungefär hälften av alla foton i det är från i maj och frammåt medans de innan rör sig på en period på minst ett år. Sommaren var precis vad jag behöve, men nu är det höst igen, och jag vet inte hur jag känner för det. Ibland känns det mysigt, men allt det där mysiga utbringar ibland sura uppstötningar och illamående. Ingen människa väljer väl mysigt i första hand? Det är ju som att välja lagom i stället för fantastiskt och lagom är ju som vi alla vet att skaka hand när man egentligen vill knulla. Höst är som att skaka hand, med tummvantar på dessutom.
Egentligen så är jag väl inte sjuk heller, jag kände nog mest inte för att gå till skolan, sitta där och se timmarna passera förbi tills ingenting finns kvar. Hemma gör jag visserligen ingenting nyttigt alls men det känns bra att inte göra det jag måste för att i stället göra vad jag vill, en vardags revolt.
Även om jag, som jag tidigare sa, är väldigt lycklig just nu är det mycket som gör ont också den här hösten, det är väl kanske därför det där med lagom och mysigt känns så illamående, när det inte alls är vad den här hösten står för, även om andra höstar kanske gör det. Hur kan man tycka att allt är mysigt när ens bröder flyttar hit och flyttar dit. Andra börjar jobba som tokar och har inte tid, folk flyttar dit och börjar plugga och folk gör allt möjligt som förr eller senare betyder att man ska säga hejdå. Det är inte vad jag kallar mysigt, och för att laga dem sår som blir av alla dem hejdå tror jag inte att man ska sätta sig i en soffa och titta på en film och ha det mysigt. Man ska väl avsluta allting gammalt och påbörja allting nytt med att dricka sig dyngrak och dansa natten igenom, så att det inte finns något sorgligt att falla tillbaka på. För har man bara en glad dag och hundra sorgliga är det i alla fall den glada man minns när man är gammal och sitter på sin veranda och berättar om sitt liv för sina barnbarn.
