I Dare You To Love Me.

På måndag skall vi flytta in i en trea i två till tre månader då de ska göra stambyten och helrenovera alla lägenheter i huset och efter de där månaderna kommer vi kanske byta till en annan lägenhet. Så nu håller jag på och packar och fixar och donar, jag gillar att flytta men det tar sådan väldig tid. Hur som helst känns det sorgligt att lämna mitt nuvarande rum då det är otroligt fint på alla sätt och vis och inget annant rum har jag trivts lika bra i. Titta här bara:


Där ser man min finfina TV som verkar som nattduksbord, jag älskar trä tv aparater. Och min LPspelare som man viker ihop och kan bära som en liten väska.



Jag tycker att min tapet är helt underbar och den kommer bli den svåraste att lämna. Den är tyvärr slutsåld i den färgen, köpte den på http://wohnzimmer.se/ Får leta fram något minst lika fint till nästa rum. Soffan fick jag av pappa i alla hjärtans dag present.



Jag läser en hel del och där är många av mina favorit böcker, den blåa överst heter Turkisk Kofekt och är skriven av Jan Wolkers, den är helt underbar. Hans flickvän lämnar honom och han försöker på alla möjliga sätt komma över henne, mest genom att ligga med massor av andra flickor. Men det var nog inte det. Jag visste varken ut eller in. För jag kunde inte hitta Olga. Hos alla dessa fruntimmer från alla väderstreck som slumpen hade sopat ihop i min säng hittade jag bara en bråkdel av det jag så häftigt åtrådde, som jag vanvettigt längtade efter. Den ena hade hennes ögon (mer eller mindre förstås, annars skulle det i och för sig ha räckt), en annan hennes skinkor, hennes röst, hennes navel, hennes höfter, eller var täckt av fräknar som Fith Avenues asfalt eller en ticker tape parade, precis som min röda skatt. Men även om jag hade skaffat mig et harem av alla små bitar från Olga hade jag inte kunnat pussla ihop hennes hela gestalt.



Jag samlar på sällskaps spel men spelar tyvärr inte så ofta som jag borde. Senast spelade jag Alfaper mot Fredrik och förlorade stort och han satte upp resultatet på kylskåpet. De två små benen som sticker ut tillhör den Lilla Prinsen och tillhör egentligen Aron, den boken är också underbar.



Min pappa är för er som inte vet det antikhandlare och häromdagen köpte han ett hem (alla saker och möbler i någons hem) av en söt liten tant (jag skall skriva mer om det senare) och eftersom min pappa är otroligt snäll så plockade han i ordning lite saker han trodde jag ville ha. Blandannat skovägghyllan här och åtta par klackskor i min storlek.



Det här är min garderob och på den vänstra sidan gömmer sig mina klänningar. Alla 63. När det är mörkt ute tänder jag alla mina ljuslyktor som kastar långa blickar på Marilyn.



Här brukade jag sitta vid datorn fram till i juni, då gick min dator sönder och jag har fått sitta vid mamma och pappas. Men på måndag kommer min nya tack och lov.



Vi bor högst upp och man ser och hör kyrkklockan från mitt rum. Mycket smidigt då jag inte har någon egen klocka.



I julklapp fick jag denna gitarr, den döptes till James och är mycket förälskad i melodican Georgia. Trälådan står det Singer på och fungerar som CDhylla.

Det var hela mitt rum. Jag är mycket fäst vid det.

Eftersom jag ligger en hel del efter i många ämnen, massor av uppgifter jag bara gjort halva sedan glömt bort och inte gjort klart så har jag försökt struktuera upp det den senaste timman. Det har gått sådär, jag har skickat i väg ett arbete men mest har jag suttit och läst igenom gamla saker jag skrivigt. Berättelser som jag börjat på men aldrig slutgjort. Jag tänkte att ni skulle få läsa några av dessa så kan ni, om ni inte kan sova eller har en tråkig lektion eller något liknande senario, sitta eller ligga för den delen och fundera på vad som egentligen hände sedan.

#1. Han hette Jonathan, var tjugotre år gammal och hade ett hjärta som krossades under vackra flickors klackskor. Han hade pianofingrar och spelade Butterfly Etude som en gud. På nätterna drömde han om flickan med den grönblommiga klänningen och kunde inte sova utan att Ulf Lundell spelades på hans gamla LP-spelare. Han drömde sig alltid bort till Paris och hans favoritfilm var Amelie från Montmartre. Han hade besökt nästan alla länder utom Frankrike och dess Paris då hans dröm av Paris var för vacker för att vara sann och för viktig för att krossas. Han hade en flicka i varje hamn men hade aldrig blivigt älskad rakt upp och ner. Han kunde trolla och jonglera och hade jobbat på tre olika cirkusar, som ni förstår så kunde han inte lyssna på Ulf Lundell på LP när han åkte omkring i världen med cirkusar så dessa nätter sov han inte utan stickade raggsockor till alla hemlösa han mötte.

#2. Hon krossade hans hjärta under foten och man kunde nästan se hur livslinjen bröts i hans handflata. Hon brydde sig inte ens om att plocka de blödande bitarna utan puttade några under mattan med foten och gick oberörd vidare.

#3. Vi ligger alla i rännstenen men vissa av oss tittar på stjärnorna sa ju som bekant Oscar Wilde, och det är som om den där stora kärleken jag berättade om förra gången både är rännstenen och stjärnorna för mig. Och oftast får han gärna vara det. För när det väl är stjärnklart så kan väl ingen klandra rännstenen för att den är hård?

#4. Han går genom apelsinlunden och tänker på henne. Det röda hårbandet har han ännu kvar, det har fortfarande en svag doft av henne. Den ljusa skjortan kliar lite och han lägger sig ner på gräset bredvid träden, det finns ingen i närheten. Alla andra går i kyrkan. Hjärtat dunkar så hårt att han tror att bröstkorgen ska sprängas i tio tusentals bitar. Han har slutat tro på gud.

Det nya året har pågått i några dagar redan och hittills är jag nöjd. 2008 kommer även det att bli ett bra år, fattas bara annat.
Nyår spenderade jag tillsammans med Ida, Kajsa, min bror, hans flickvän, Noffi, Coco, Gurre och Crocket på Kajsas land och åt god middag, bastade och smällde raketer.