I Dare You To Love Me 45.

image49

Roberth Bunne Oldstam är min bror och så är det med den saken, det finns inget prat om blod eller dna eller vad som helst annat som kan förändra den saken. Han har varit min bror i fem fantastiska år och det finns ingen som han. Och idag var sista gången jag träffade honom på minst ett år. Och det är klart att hjärtat brister då. Det var med tyngre steg än någonsin syskonen Kron gick upp för trapporna, varje trappsteg var ett steg länge bort från Bunne och det enda man ville göra var att vända om och springa alla 67 trappsteg ned och krama honom minst en gång till och säga något klokt eller vara tvinga honom att stanna kvar och vänta på oss. Tills vi också kan ge oss av så långt här i från man bara kan komma. Snart är vintern här medans sommaren knappt har kommit till Australien, som om det inte vore nog med att sommaren är över och julen snart är här så kommer jag inte få åka pulka med dig i år. Det har vi gjort varje, varje, år så länge jag känt dig. Det är inte vinter utan pulka med Bunne, det är inte nånting utan att veta att du finns där jämt redo att ha kvartsamtal med mig så jag sköter mig och ser till mig och kollar på Karlsson på taket med mig, och äter bullar med mig och kollar på film, och kastar ägg och dansar och smäller smällare och skämtar så att man nästa kissar på sig. Och jag kommer sakna dig så otroligt ofantligt mycket och jag vet egentligen inte hur det ska gå, för just nu känns det bara overkligt. Att jag inte kommer få träffa dig på minst ett år känns ju som en otroligt dålig lögn, det går inte ens att föreställa sig hur det kommer vara när du inte längre är här. Trots att jag kan både fantisera fram ufon och spöken kan jag inte se hur det blir utan dig här, det är utom min föreställnings förmåga. För du har alltid funnits sen du kom och man visste att du alltid fanns där om det behövdes. Men även om jag inte vet hur det blir utan dig precist, vet jag att det inte blir som förut och att man nog kommer kunna känna förändringen, som någon ändrig i luften eller något, tyngre kanske. Det kommer kännas så fort planet lyfter. Och jag kommer sakna dig mest när våren närmar sig, maj börjar och vi fyller år. Och självklart älskar jag dig kolosalt och hoppas trots allt att du får det fantastiskt på andra sidan jorden men inte så fantastiskt att du inte kommer hem igen för det kommer aldrig vara liknande här utan dig.
Amour.

I Dare You To Love Me 44.

Nu ska ni få se hur en morgon hos mig går till.

I Dare You To Love Me 43.

We expected something, something better than before. We expected something more.
Idag är idag, finns ingenting annat att säga känns det som. Har tittat på en av mina absoluta favorit filmer; The Breakfast Club. Den fyller mig med hopp konstigt nog, det är som om att man alltid kan förändras till det bättre och livet också för den delen. Nu håller jag på att ladda ner ännu en lika bra 80-tals klassiker, Pretty In Pink, den har jag aldrig sett förut heller så det blir bra.
    Den här hösten känns strävande och stretande som en dålig dag och jag vet inte varför eller vad jag eller hösten strävar eller stretar efter. Rastlös het och höst är ingen bra kombination för mig, lite som kokain och blyerts fast inte lika snabbt. Jag vet inte. Men jag vill ha snö nu. Då kan jag aldrig känna lika mycket så här. Hoppas hoppas det händer något roligt i helgen, litet eller stort vilket som. Helst gigantiskt.
Amour.

I Dare You To Love Me 42.

Jag har precis hittat den mest sorliga gjort slut sången någonsin, den är inte dömmande på något sätt eller jag hatar dig eller något sånt, den är bara såhär är det och det gör nog faktiskt lite ont, men jag måste komma över dig nu. Den är gjord av ett svenskt band som heter Vega och låten heter Barcelona. Här är texten;

This is the last song about you and your arms
This is the last time I will write down your charms
Waking tomorrow you wont be on my mind
And I won't call you up just to see
if you are still alive

This is an ordinary day in your life
This is an ordinary day in your life

We wont be mistaken for lovers again
Or walk beneath the skyline
in Barcelona hand in hand
Waking tomorrow you wont be by my side
And I won't call you up just to see
if you are still alive

This is an ordinary day in your life
This is an ordinary day in your life
This is an ordinary day in your life
This is an ordinary day in your life

Jag vet egentligen inte vad det är med den som är så fantastiskt fint men jag älskar den och tårögd blev jag helt klart om inte mer. Och kanske spelar det ingen roll varför den är så fantastisk för likt förbannat är den fantastisk i alla fall.
    Något annat som gjorde mig tårögd (min nyfunna blödighet vet inga gränser idag), var när Frasse berättade att han granne Gubben hade glömt sina nycklar i dörren, självklart är Frans snäll och god och plingar på och upplyser Gubben om detta, Gubben blir utomsig av glädje och tackar och bockar. Riddare Frans trodde att storheten var över där men icke, knappt en timma senare kommer Gubben och plingar på på hans dörr i stället, med en hundralapp i högsta hugg som han ger till Frans med orden "Den här ska ni ha, jag vet att ni är bra killar!". Man blir ju alldelens öm i hjärtat när man tänker på hur denna gamla gubbe först och främst glömt sina egna nycklar i dörren och sen suttit där sen han fått dem tillbaka och försökt komma på hur han bäst ska återgärda gesten, flera gånger kanske han tvekade eller så kanske det till och med var lite läskigt för honom att gå över till tre killar i 20 års åldern med massor av sådanna där rullbrädor och allt vad de har, kanske skulle de skratta åt honom. Åh en sån gubbe vill jag ha som morfar.
Amour.

RSS 2.0