I Dare You To Love Me.

Tro det eller ej, men jag är i Frankrike just precis nu. I Paris till och med, det är underbart pà alla sätt och vis och jag tänker hitta lig en fantastisk skäggig fransman att gifta mig med. Nu ska vi gà ut strax och jag ska köpa mig nàgot fint att ta med lig hem, det lutar mot ett läppstift eller en klänning av nàgot slag. Oroa er inte om jag inte kommer hem för här har jag det sà fint som man bara kan ha det!

Jag har varit lite otaggad och som hållit andan för något men nu kan jag äntligen pusta ut, det släpps mer camping pass till Peace and Love och jag är överlycklig. Allt annat hade jag också blivigt som halvt otaggad på men nu är det bara ljust i skogen! Häromdagen hade jag ingenting att ta på mig tyckte jag och hittade i mammas garderob en tjusigblus som kändes väldigt Ebba och Didrik, det enda som fattades var en toffs på sidan. Här har ni bild på den och en medföljande lista på vad som gör mig glad just nu:

Igår skrev jag klart min uppsats om Maire Antoinette, det var svårt då jag var tårögd nästan hela tiden. Maries och Axel von Fersens förhållande är bland det finaste jag vet och såhär skrev Fersen i ett brev till sin syster Sophie när han fått veta att Marie blivit avrättad;

Jag har förlorat allt, allt vad jag haft i världen. Du ensam återstår mig.
Övergiv mig icke du! Hon som utgjorde min lycka, för vars skulle jag levde,
ja, min kära Sophie, jag har aldrig upphört att älska henne, jag kunde inte,
ej ett ögonblick har jag upphört att älska henne, och allt i världen skulle
jag offra för hennes skull. Jag känner det i detta ögonblick. Hon, som
jag älskade så, för vilken jag skulle kunnat giva tusen liv, finns icke mera.
Ack, Herre Gud, varför skall du lägga en sådan börda på mig,
varigenom har jag förtjänat Din vrede? Hon lever ej mer. Min smärta
är outsäglig. Jag förstår inte, hur jag kan leva och uthärda min sorg.
Den är sådan, att ingenting någonsin skulle kunna utplåna den.
Jag kommer alltid att ha hennes bild för mina ögon, inom mig, minnet
av vad hon var för mig skall komma mig att begråta henne evigt.
Allt är slut för mig. Varför fick jag inte dö vid hennes sida,
varför fick jag ej gjuta mitt blod för henne, för dem?

Jag vill vara så kär som Fersen var, även om det är olyckligt. Jag har en lång tid, mer än ett år tänkt att jag inte vill ha pojkvän, inte vara kär, bara något lätt och ledigt, men nu vill jag ha något riktigt tärande, på ont eller gott.

Jag satt och läste i min jätte gamla blogg för ett tag sen. Där hittade jag många tjusiga bilder och slog av vad olik jag ser ut nu. Här ska ni se:

Här om veckan, på min födelsedag faktiskt, så var Mollie och jag, bakfulla och med solen stickandes i ögonen på väg till parken från roslagens största loppis där jag gjorde ett kap och köpte Gyllene Tiders debut LP. På vägen till parken mötte vi Jasenko. Han bestämde sig för att följa med oss till parken när han fick löfte om snus, och självklart fick han det. Vi pratade om det ena och det andra på vägen och Jasenko tyckte att jag var lik Feist ( 1, 2, 3, 4 ni vet ) för att nämna ett av samtalsämnena.
Väl i parken slog vi oss ned på en filt och fick snabbt tillökning av Ida och Kajsa som hade kilat hem för proviant hämtning. Flickorna somnade fort i den gassande solen och jag och Jasse tog fram våra bäcker att läsa, Jasenko läste Rosencrantz and Guildenstern are Dead och jag läste en bok om Paris som jag fått i present samma morgon. Han läste sin för ett eppsats och jag min för en blivande Paris resa med skolan kom vi fram till. Jasenko tyckte också både det ena och andra sättet om hur jag borde presentera mig i Frankrike för att få kyssa så många vackta fransmän som möjligt och så vidare och det sätt som satte sig fast mest var att endast säga Je m'appelle Feist. Det tyckte jag var fint.
Denna korta lilla mening har satt fast sig i min hjärna och jag hör den då och då i bak huvudet och ikväll hörde jag den många gånger och mumlade den säker med. Jag tänkte att det kommer ju sluta med att jag endast säger det under hela min Paris vistelse varese jag vill eller inte. Därför tyckte jag det var bäst att jag kollade upp om Feist betydde något på franska så att jag inte upprörde någon eller så utan att veta om det. Men jag hade tur. Det verkar inte som om det betyder mer i Frankrike än i Sverige. Jag kollade också om det fanns något annat språk av ett par fem stycken där Feist betydde något.
Det gjorde det, på tyska betyder Feist skydda. det tycker jag är otroligt fint då jag är förtjust i kontraster. Feist har jag hela tiden accosioerat med något hårt, kanske för att det påminner om fist eller fight. Så under hela min franska resa kommer jag nu vara Feist och inget annat.