I Dare You To Love Me.

Det är söndag idag. Det är nästan det mesta man kan säga om denna dag. På bilden ovan kan man lägga märke till två markanta saker, #1, jag har en tröja med en panda på mig. Förvånande ja, men den är faktiskt förtjusande mjuk och go och i en strålande julröd kulärt. Så det gör inget. #2, det skiner sol på mig. Denna bild togs för fem minuter sedan då solen sprack igenom molnen men nu är det precis lika molnigt och grått som man kan förvätna sig att det är en söndag i September. Helst skulle man ju vilja att söndagen var lite mer som Ulf Lundell beskriver den i låten som heter just Söndag men jag antar att man inte kan få allt man vill. Och av den anledningen har jag börjat snusa igen, det må vara fel och okvinnligt och mängder annat men oh vad det sköljer bort mycket annat.

Gudars skymning jag har "slutat" snusa. Helt obegripligt, fast jag tjyvsnusar ju såklart som sedan bör, dock i det minsta möjliga måner, och svär högt och ljudligt över hopplösa nikotinfria snus med ginseng och annan skit som inte passar sig. Nåväl, det blir säkert bra med det med, bara jag inte blir en tjockis. Igår bakade jag lussebullar på grund av snusbegär. Funkade inte även om det var gott. Jag spenderade även gårdagen med att göra en spellista om veckans dagar. Det kan vara bra att känna efter hur en tisdag skulle kunna vara, eller tack och lov inte är tänkte jag.

Jag må ha sagt det förr men även idag vill jag att någon står utanför mitt fönster, med armarna rakt upp i luften, hållandes i en boombox och spelar mig en låt för mig i hopp om att jag skall springa ned och slänga mig om halsen på honom. Vad som helst med Fleetwood Mac hade fått mig att smälta.