I Dare You To Love Me.

Idag är idag, finns ingenting annat att säga känns det som. Har tittat på en av mina absoluta favorit filmer; The Breakfast Club. Den fyller mig med hopp konstigt nog, det är som om att man alltid kan förändras till det bättre och livet också för den delen. Nu håller jag på att ladda ner ännu en lika bra 80-tals klassiker, Pretty In Pink, den har jag aldrig sett förut heller så det blir bra.
    Den här hösten känns strävande och stretande som en dålig dag och jag vet inte varför eller vad jag eller hösten strävar eller stretar efter. Rastlös het och höst är ingen bra kombination för mig, lite som kokain och blyerts fast inte lika snabbt. Jag vet inte. Men jag vill ha snö nu. Då kan jag aldrig känna lika mycket så här. Hoppas hoppas det händer något roligt i helgen, litet eller stort vilket som. Helst gigantiskt.
Amour.