I Dare You To Love Me 137.
Idag borde jag ha pluggat. Skrivit på min historieuppsatts om Casanova. Eller den i engelskan om Mary Shelly, eller kanske religionens Rastafari. Eller ritat alla de bilder jag skall vara klar med för länge sedan. Eller skrivit den där stora progressrapporten. Eller säkert hundra andra lika viktiga saker. Men det gjorde jag inte.
Idag har jag vaknat sent. Lyssnat på bra musik. Fixat och donat med min nya mobil, mitt nya SIM-kort kom idag. Jag har också fikat med goda vänner och tittat på bra TV med andra vänner. Jag har fått tillbaka min Adidas tröja i häfftiga kulörer. Jag har spelat piano och jag har till och med duschat. Jag har druckit glas efter glas med mjölk och den nyss så nyinköpta 1,5 literns lättmjölk börjar närma sig sitt slut. Och...
Jag har ljugit. Som jag sade skulle jag ju skriva en historieuppsatts. Om Casanova. Eller närmare bestämt en källgranskning om vad olika källor säger om hur han blev denne legend. Tills idag från några veckor bakåt skulle jag ha skrivit ett första utkast till den. För att sedan skicka till en klasskamrat och denne skulle läsa igenom och tycka till. Vad är bra, vad är dåligt. Sådanna saker. Istället för att skriva mer än sex härliga rader som lätt berör vem Casanova ens var och slänga till med en bild i profil, så diktade jag ett mail till min tilldelade klasskamrat. Där skrev jag och undrade om det gick bra om jag kanske skickade imorgon istället? Det var lite saker jag ville fila på, jag skulle nog behöva gå till biblioteket också för att kolla på närmare på vissa saker, och juste, jag måste ju till blodbussen och lämna blod idag. Så imorgon kanske? Då är nog min uppsatts om Casanova fin nog för att någon kan få läsa den. Allt detta var ren och skär lögn. Sex rader var skrivna. Inte gick jag till biblioteket inte. Inte heller lämnade jag något blod, min ipod var ju oladdad och det var slaskigt ute. Men.
Det känns ju bra att även om jag faktiskt inte är någon mönster elev, så lyckas jag ju faktiskt ge ett starkt lysande sken av att vara det. Alltid något.
Idag har jag vaknat sent. Lyssnat på bra musik. Fixat och donat med min nya mobil, mitt nya SIM-kort kom idag. Jag har också fikat med goda vänner och tittat på bra TV med andra vänner. Jag har fått tillbaka min Adidas tröja i häfftiga kulörer. Jag har spelat piano och jag har till och med duschat. Jag har druckit glas efter glas med mjölk och den nyss så nyinköpta 1,5 literns lättmjölk börjar närma sig sitt slut. Och...
Jag har ljugit. Som jag sade skulle jag ju skriva en historieuppsatts. Om Casanova. Eller närmare bestämt en källgranskning om vad olika källor säger om hur han blev denne legend. Tills idag från några veckor bakåt skulle jag ha skrivit ett första utkast till den. För att sedan skicka till en klasskamrat och denne skulle läsa igenom och tycka till. Vad är bra, vad är dåligt. Sådanna saker. Istället för att skriva mer än sex härliga rader som lätt berör vem Casanova ens var och slänga till med en bild i profil, så diktade jag ett mail till min tilldelade klasskamrat. Där skrev jag och undrade om det gick bra om jag kanske skickade imorgon istället? Det var lite saker jag ville fila på, jag skulle nog behöva gå till biblioteket också för att kolla på närmare på vissa saker, och juste, jag måste ju till blodbussen och lämna blod idag. Så imorgon kanske? Då är nog min uppsatts om Casanova fin nog för att någon kan få läsa den. Allt detta var ren och skär lögn. Sex rader var skrivna. Inte gick jag till biblioteket inte. Inte heller lämnade jag något blod, min ipod var ju oladdad och det var slaskigt ute. Men.
Det känns ju bra att även om jag faktiskt inte är någon mönster elev, så lyckas jag ju faktiskt ge ett starkt lysande sken av att vara det. Alltid något.
Kommentarer
Trackback
