I Dare You To Love Me.

Det är kväll nu och jag lyssnar på Samel Al Fakir och tänker på annat när jag har minst ett par handfulla skolarbeten att ta mig för. Två ska vara klara imorgon och en hel del för länge sedan. Det skulle man ju kunna tro få mig att ta mig i kragen men verkligen inte, här sitter jag, lyssnar på musik och tittar ut genom fönstret. Laddade just ned två av Miss Lis skivor och låten A Song About Me And A Boy fastnade jag direkt för. Den enda kraftansträngning jag orkar göra är att hämta snus men till och med det känns motigt. Ändå skulle jag hur lätt som helst kunna rusa ned för trapporna för att hitta på något, vad som helst nästan, med någon, vem som helst nästan. Men att sitta här själv i mörkret och plugga, det orkar jag bara inte. Inte heller orkar jag gå och lägga mig för att vakna och gå till skolan och ha gymnastik och historia och dubbellektion i Franska. Jag vill segla iväg någonstans, till Barcelona eller Rio De Janeiro eller likande och komma tillbaka med en ny glöd. Den här hösten gör mig seg när jag är hemma, jag behöver bara sätta foten innanför dörren så rinner allt ur mig. Eller inte bara för att jag är hemma, jag kan vara hemma om jag är hemma med någon, som idag med Ida och Rikard men att spendera så mycket tid som bara några timmar själv tycker jag inte om, det känns onödigt och slöseri.