I Dare You To Love Me.

Idag är idag, finns ingenting annat att säga känns det som. Har tittat på en av mina absoluta favorit filmer; The Breakfast Club. Den fyller mig med hopp konstigt nog, det är som om att man alltid kan förändras till det bättre och livet också för den delen. Nu håller jag på att ladda ner ännu en lika bra 80-tals klassiker, Pretty In Pink, den har jag aldrig sett förut heller så det blir bra.
    Den här hösten känns strävande och stretande som en dålig dag och jag vet inte varför eller vad jag eller hösten strävar eller stretar efter. Rastlös het och höst är ingen bra kombination för mig, lite som kokain och blyerts fast inte lika snabbt. Jag vet inte. Men jag vill ha snö nu. Då kan jag aldrig känna lika mycket så här. Hoppas hoppas det händer något roligt i helgen, litet eller stort vilket som. Helst gigantiskt.
Amour.

Jag har precis hittat den mest sorliga gjort slut sången någonsin, den är inte dömmande på något sätt eller jag hatar dig eller något sånt, den är bara såhär är det och det gör nog faktiskt lite ont, men jag måste komma över dig nu. Den är gjord av ett svenskt band som heter Vega och låten heter Barcelona. Här är texten;

This is the last song about you and your arms
This is the last time I will write down your charms
Waking tomorrow you wont be on my mind
And I won't call you up just to see
if you are still alive

This is an ordinary day in your life
This is an ordinary day in your life

We wont be mistaken for lovers again
Or walk beneath the skyline
in Barcelona hand in hand
Waking tomorrow you wont be by my side
And I won't call you up just to see
if you are still alive

This is an ordinary day in your life
This is an ordinary day in your life
This is an ordinary day in your life
This is an ordinary day in your life

Jag vet egentligen inte vad det är med den som är så fantastiskt fint men jag älskar den och tårögd blev jag helt klart om inte mer. Och kanske spelar det ingen roll varför den är så fantastisk för likt förbannat är den fantastisk i alla fall.
    Något annat som gjorde mig tårögd (min nyfunna blödighet vet inga gränser idag), var när Frasse berättade att han granne Gubben hade glömt sina nycklar i dörren, självklart är Frans snäll och god och plingar på och upplyser Gubben om detta, Gubben blir utomsig av glädje och tackar och bockar. Riddare Frans trodde att storheten var över där men icke, knappt en timma senare kommer Gubben och plingar på på hans dörr i stället, med en hundralapp i högsta hugg som han ger till Frans med orden "Den här ska ni ha, jag vet att ni är bra killar!". Man blir ju alldelens öm i hjärtat när man tänker på hur denna gamla gubbe först och främst glömt sina egna nycklar i dörren och sen suttit där sen han fått dem tillbaka och försökt komma på hur han bäst ska återgärda gesten, flera gånger kanske han tvekade eller så kanske det till och med var lite läskigt för honom att gå över till tre killar i 20 års åldern med massor av sådanna där rullbrädor och allt vad de har, kanske skulle de skratta åt honom. Åh en sån gubbe vill jag ha som morfar.
Amour.

Det är söndag, att jag ens är vaken är helt otroligt. Den här helgen har varit ett redigt fylleslag. I fredags var jag först med på min brors tjugoårsmiddag och åt gott och drack redigt, sen kom Fredrik förbi och efter att vi fått i honom en del så kom Jocke och det bar raka vägen iväg till Söderbykarl. Fredrik och hans band hade nämligen spelning, efter en buss resa med en hel del champangedrickande så var vi framme. det var bara massor av 91or/92or där. Fem minuter in i spelningen hittade Jocke någon tjej att hångla med och jag lämandes ensam att dansa i folkskocken. När spelningen var över så gick det utför, Fredrik och jag låg i ett dike i två timmar innan Jocke kom och tog oss hem. Sen däckade vi hemma hos mig innan natten ens börjat. Jocke däremot var i väg på egna äventyr på Nisses och höll ut riktigt länge. På morgonen var syskonen Kron bakfullare än dagen var lång. Men Ida tvingade i alla fall över mig på margeritas igår kväll då hon haft tråkigt hela fredagen, så så blev det. Hela helgen har varit ruskigt dekadent och förfall, men det är precis så jag vill ha det.
Amour.

Idag är det tisdag, och igår började en ny vecka. Ingenting händer. Helgen var tråkig och jag svor högt över Super Mario hela fredagskvällen. Just nu är allting lika ljummet och tråkigt som förra veckan men imorgon ska jag förhoppningsvis gå ut och göra något roligt. Just nu har jag svenskalektion där jag försöker vara duktig och göra det jag ska men istället skriver jag här, lyssnar på the Shins och spelar tetris. Det finns ingenting riktigt att berätta idag. Vet inte riktigt varför jag skriver men det är väl som alltid något som måste komma ut så jag kan släppa taget om det eller så, jag vet bara inte vad än.
Amour.

Idag är det fredag och jag var tro det eller ej i skolan idag. Hur som helst så är jag hemma nu, jag har fått en klänning av min pappa och middag av min mamma men allting känns ändå inte riktigt bra. Det kanske är en sån vecka. Eller så är det bara att helgen inte riktigt börjat än, jag vet inte riktigt men allt känns lite slentrian. Som att hösten med allt te och alla filtar och filmer och stanna inne trycks ned i halsen på en, och vad gör man då? Jo mår illa och kräks.
Men nej nu måste jag komma på tre bra saker med hösten så att jag har något att intala mig själv med att den faktiskt är måttligt nödvändig. Okej, here it goes.
1. Kallare, man får köpa en ny jacka, men det har jag ju iofs redan gjort så det är ju inget jag konstant se fram emot eller så så vi börjar om.
1. Regn, regn är romantiskt på allt sätt och vis det finns inget annat att säga. Det är fint mitt i natten om det spöregnar och man ligger i sin säng och tittar ut genom föstret och det smattrar på taket. Jo regn är bra.
Ungefär så mycket kommer jag på som är bra med hösten, men det var ju en rätt rejäl anledning ändå. Den håller nog en hel del uppe. Eftersom denna lista så katastrofalt falerade gör jag en annan; Fem låtar att lyssna på när det regnar mitt i natten, eller i alla fall de jag mest lyssnat på nu i veckan, utan regn iofs;
1. Can I Keep Him - Marit Bergman (För att den tar mig rätt tillbaka till årets Peace and Love, då hörde jag den först)
2. This Old Love - Lior (För att historien som följde med låten fick mig att gråta)
3. I'll Kill Her - SoKo (Orginalet, den hårdare, mer mordiska, inte den nya på hennes myspace, för den är så klockren)
4. Vara Vänner - Jakob Hellman (För så många anledningar som att den är bra men speciellt för trombonerna och vers nummer två)
5.  Papa Was A Rodeo - Boy Omega (För att orginalet har alltid varit mig favorit Magnetic Fields låt, men denna är minst lika bra, inte lika mkt hemlighet över den dock)
Amour.

Det var bra länge sedan jag skrev, men jag antar att det sista man tänker på när det är sommar och livet leker är att skriva i sin blogg. När man däremot har varit sjuk i tre dagar och gjort allt man redan kan göra så känns det som ett rätt lämpligt tilltagande. Igår och idag har jag laddat hem massor av bra musik och läst andra människors bloggar och jag grät lite grann också. Kombinationen av bra musik och andra människors kärleksliv verkar ha den effekten på mig. För övrigt börjar jag väldigt lätt gråta för saker nu för tiden. Det behöver inte alls vara något stort, bara något litet och fint. Eller en gnutta sorgligt. Missförstå mig inte bara, jag är inte ledsen av mig alls, jag är väldigt lycklig faktiskt men gråter gör jag likt förbannat ändå.
    Årets sommarväder var ju som alla säkert redan vet en katastrof på många sätt men jag tycker sommaren var riktigt bra ändå, det var många höjdpunkter och mitt fotoalbum börjar bli fullt, ungefär hälften av alla foton i det är från i maj och frammåt medans de innan rör sig på en period på minst ett år. Sommaren var precis vad jag behöve, men nu är det höst igen, och jag vet inte hur jag känner för det. Ibland känns det mysigt, men allt det där mysiga utbringar ibland sura uppstötningar och illamående. Ingen människa väljer väl mysigt i första hand? Det är ju som att välja lagom i stället för fantastiskt och lagom är ju som vi alla vet att skaka hand när man egentligen vill knulla. Höst är som att skaka hand, med tummvantar på dessutom.
    Egentligen så är jag väl inte sjuk heller, jag kände nog mest inte för att gå till skolan, sitta där och se timmarna passera förbi tills ingenting finns kvar. Hemma gör jag visserligen ingenting nyttigt alls men det känns bra att inte göra det jag måste för att i stället göra vad jag vill, en vardags revolt.
    Även om jag, som jag tidigare sa, är väldigt lycklig just nu är det mycket som gör ont också den här hösten, det är väl kanske därför det där med lagom och mysigt känns så illamående, när det inte alls är vad den här hösten står för, även om andra höstar kanske gör det. Hur kan man tycka att allt är mysigt när ens bröder flyttar hit och flyttar dit. Andra börjar jobba som tokar och har inte tid, folk flyttar dit och börjar plugga och folk gör allt möjligt som förr eller senare betyder att man ska säga hejdå. Det är inte vad jag kallar mysigt, och för att laga dem sår som blir av alla dem hejdå tror jag inte att man ska sätta sig i en soffa och titta på en film och ha det mysigt. Man ska väl avsluta allting gammalt och påbörja allting nytt med att dricka sig dyngrak och dansa natten igenom, så att det inte finns något sorgligt att falla tillbaka på. För har man bara en glad dag och hundra sorgliga är det i alla fall den glada man minns när man är gammal och sitter på sin veranda och berättar om sitt liv för sina barnbarn.

Det var riktigt länge sen jag skrev, eller kanske inte så länge sen egentligen 20 dagar nånting. Men otroligt mycket har hänt, maj har varit väldigt händelserikt, och jag tvivlade(är fortfarande rätt tvekande) på att juni skulle komma upp i samma nivå men hittills verkar det hela storma på i samma takt. Jag gillar det, jag har ju som sagt väldigt lätt att bli rastlös och tv tittar jag ju inte längre på så jag antar att det måste hända mycket saker då.
Idag åkte jag så fort skolan var slut in till Stockholm och träffade mitt hjärtas fröjd och glädje Sören, vi gick omkring i affärer, köpte varsin sommar jacka och Sören smällde även till med ett linne. Sen åkte vi till universitets området för att gå på Re:publik med Frasse och Jasse. När vi kom dit var även Rasmus, Viktor och Jimmy där. Vädret var bättre än på flera dagar och det var riktigt varmt ute. Vi höll oss utanför festivalen och drack vin och fick påökning av andra bekanta men när Miss Li spelade Oh Boy kunde inte jag, Sören, Jasse och Frasse göra annat än att springa med andan i halsen för att se henne innan låten var slut. Efter det hände massa tejpmånen, som tillexempel att jag träffade Mårten, min kära vän från Peace and Love, det var så otippat och trevligt att jag nästan började gråta, tårögd blev jag i alla fall, men det beror nog på för mycket vin än att jag är känslig.
Till slut efter alla tejpmånar så åkte i alla fall de bra av oss hem, vissa skulle visserligen fortsätta hemma i Norrtälje igen men andra, så som jag skulle hem, klä på sig snygga adidas tröjor, dricka juice och skriva i sin blogg. Och sen sov länge.
Amour.

Det var ett par dagar sen jag skrev sist och allt möjligt har hänt. I söndags var jag i Rimbo och klättrade i eldtorn och drack öl. I måndags skolkade jag hela dagen, vilket jag tycker var bra medans mamma tycker tvärt om och min lärare Johan tycker att det tyder på dåligt inflytande fastän det bara rörde sig om en lektion. Fast mest tror jag de tycker det för att det är vad de ska tycka. I tisdags så vet jag inte riktigt vad jag gjorde, drack kaffe med Ida och Rikard mest. I onsdags var jag hemmafruig och städade och tvättade. Igår var det skolutflykt till Stockholm och jag svimmade på Casal. Ida och Johan var jätte oroliga, så jag fick sitta en lång stund och äta frukt. Sen åkte vi till Nordiska Muséet och där tappade jag, Ida och Johan bort de andra men vi hade trevligt ändå. Idag hade jag och Ida en dålig dag, antagligen mest för att det luktade förfärligt i Norrtälje och vår blivande skolkning gick det åt fanders med. Nu har Ida precis kommit hit och vi ska hitta på något oslagbart även om vi har förutsättningarna emot oss.
Amour.

Satt uppe och klurade hurvida om Håkan kommer tillbaka snart eller inte, verkar inte som att det blir något mer än den där Göteborgskonserten i år, i alla fall, då märker jag att det har börjat ljusna ute, visserligen är klockan tjugo i fem nu men ändå. Så nu tänker jag sitta uppe tills jag ser solen gå upp. Öppnade fönstret en stund och även om det blev kallt så gör det ingenting för nu börjar det lukta sommar. Det har något med vattnet och vinden att göra och jag skulle aldrig kunna bo i en stad utan vatten märker jag tydligt nu.
Amour.

Det var inte så länge sedan jag skrev sist, sex dagar om jag har räknat rätt. Men det känns som att det gått minst två veckor eller så. Jag vet egetnligen inte vad det är som gör att det känns så men jag antar att det var lång helg med valborg och så. Valborg har mycket lyckad, mycket tejpmånen och flera fina krigshistorier att berätta för barnbarnen, självklart ocencurerade. De andra dagarna var också ett enda virrvarr av jag vet inte alls, men nu när jag försöker tänka tillbaka så blinkar det bara disco lampor i ögonen och spelas swing i öronen trots att det inte riktigt stämmer. Jag vet i alla fall att jag varit, och är lycklig. Jag är nog rätt lätt att göra glad. Lättroad, lättflörtad och lättroad. Jag skriver lättroad två gånger för ena gången menar jag i humoravseende och andra gången i lycka. Jag tror det är rätt bra att vara lätt, kanske inte lättfotad, men iofs trivs man med det och inte blir kallad för lättfotad av andra så varför inte.
    I alla fall, igår fyllde jag år och blev myndig till på köpet, av mamma, pappa och bror fick jag iPod, kamera och Stanley Kubrick box. Av Sörens Änglar så fick jag festivalbiljett till Peace And Love. Min lärare Johan hade dessutom luskat ut att mina favorit bilar (Ahlgrens) är de vita så han hade köpt en påse till mig med bara vita. Jag hade en trevlig middag med Sören, Ida, Frasse och Sara efter en bra dag i skolan och sen gick jag och Frasse till På G's bakficka. När vi sen kom hem för att se på The Shining så hade jag feber, tror jag hade druckigt för många dagar i sträck, så jag gick och la mig rätt så direkt.
    Idag är det fredag igen och tiden går så himla fort. På en rast träffade jag Lisa och vi drack kaffe i skolans kafeteria, jag drack en halv kopp och det tycker jag är en riktigt prestation, försöker nämligen lära mig. Sen tro det eller ej drack jag en halv kopp till. Och nu är jag faktiskt rätt sugen på att göra mig en nu med men tillbaka till vad som hände tidigare idag. Jo, efter skolan gick jag och Ida på den lilla hamnmarknaden som är idag och igår. Vi hade munkar i tankarna men det spelar ingen roll hur sugen jag än är och att de bara finns att köpa två gånger per år, jag orkar i alla fall bara en halv och Ida får alltid resten av min. Vilket hon självklart inte har något emot. Väl nere på marknaden stötte vi ihop med Fredrik och Albin som satt på hamnkanten och var musikanter, vi slog oss ned och blev kvar i några timmar. När det sen började kvällas och jag hade ätit och badat så kom Ida, Sören, Jocke och Linus hit och vi tittade på The Shining, hur obehaglig den än är så är den verkligen fantastisk. Jag tror den toppar alla mina favorit filmer. Trots att jag är lätt. 
Amour.

Stan har feber ikväll! Jag, Fredrik, Ida och Sebbe är det roligaste som går i ett par skor. Vi har sprejat och smattar, var hur och när säger jag inte för ni skulle antagligen skvallra och vi skulle få sitta i fyllecellen eller vad fan de nu gör med vandaler som oss. Vilket vi iofs skulle klara galant då Fredrik och jag har varsitt munspel. Fan jag är dyng idag igen. Three day steady. Men på torsdag fyller jag år och tills dess är jag ledig och sen blir det helg så det blir bara att hålla igång. Tio stadiga dagar kommer det bli. Ush jag måste hämta ngt att äta.
Sådära ja nu har jag en macka och ettstort glas mjölk (mjölk is the shit) och har satt på mig pyjamas så det är slappt och trevligt men jag borde nog sluta skriva nu, jag känner att jag är i den delen av fullheten då man gärna avslöjar saker, och det kan gå illa. Men jag är fan det bästa du vet ändå!
Amour.

Dagen har varit lång och händelserik. Solen har skinit och det var fint, det har hänt så mycket, vet inte var jag ska börja eller om jag ens ska gå igenom allt igen. Men några nyckel ord kan nämnas i kronologisk ordning, vakna, bada, skola bakis, sola, parken, öl, Ida, Frasse, Jaqulines middag, parken, Rimbo, bakvägen, Stadion, hemma hos Fredrik, hemma hos Noffi och tillsist Nisses.
Jag är i alla fall hemma nu och ute börjar det ljusna och fåglarna kvittrar men man ser alla stjärnor om jag skulle dra upp mina persienner, men det gör jag inte för då kommer det sticka i mina ögon när jag vaknar. Jag är fundersam eller kanske bekymrad eller så är jag bara dragen men i vilket fall så faller jag för lätt. På tok för lätt kanske, men det är så det måste vara för att bevara balansen i Sörens Änglar. Det skulle vara otroligt skönt att bara sova tills jag vaknar imorgon men även imorgon verkar bli fullsmäckat med venisages, loppmarkader, pyssel och antagligen fika.
Jag är otroligt trött men jag orkar inte gå och lägga mig, det känns som att jag måste komma fram till en poäng som verkar vara för långt bort att hitta nu, men det är i alla fall det som håller mig vaken. Poängen är väl antagligen att hur otrevligt det än känns för mig så vill jag se dig lycklig, och om det är med mig eller någon annan saknar egentligen betydelse. Jag antar att när det känns så så blir det aldrig med en själv och det är något man mest försöker intala sig själv så man vet att någon i alla fall blir lycklig, och är någon lycklig och man önskar den all lycka då kan man inte vara helt olycklig själv.
Äch jag vet inte alls egentligen. Men för att muntra upp mig själv i mig själv i min osjälviska lyckönskning så lyssnar jag på SMK och strejk snusar. Det är ju första maj snart och då ska man väl strejka. Kanske är det också en dag då jag borde strejka i osjälviskheten och göra allt som man har i sin makt för att göra sig själv så lycklig som man bara kan, vet man hur så måste man kanske våga hoppa. Men det är så svårt att veta om man landar hel på andra sidan helvetesgapet där gräset faktiskt är grönare eller om man faller rätt ner i gapet.
Nej eftersom ingen orkar läsa allt det här i alla fall, allra minst jag när jag nyktrar till, så slutar jag här, utan varken poäng eller slutsats. Men vi säger så här, första april är dagen då du lurar folk, första maj är dagen då du hoppar eller åtminstånde hoppas för allt du är värd.
Amour.

Jag har precis målat naglarna och ska strax gå och lägga mig. Dagen har varit precis så bra som man vill att dagar ska vara. Fredrik trodde mig inte när jag sa att jag hade vapen hemma så idag tog jag med mig fyra vattenpistoler, han, jag och Ida krigade på en lektion som vi gjorde om till rast. På lunchen fick vi tillskott av den andra Fredrik men han tyckte sitt vapen var dåligt så det bar av til willys för att köpa ett nytt. Vattenballonger köptes också och vi spettade till roden och beblötade diverse estetare. Efter skolan gick Ida och jag ner i parken med Sören och Sara och drack vin och träffade Oscar, Ragge och Jimmy. Framåt sex snåret drog Ida och jag oss tillbaka till skolan för någon gång hade Johan lyckats få oss att lova att vara med på öpper hus. Vi var mer eller mindre berusade men tack och lov sa ingen någonting om det, inte lärare i alla fall. Efter det öppna huset gick vi tillbaka till parken och kamraterna och åt middag och chillade tills det bara var vi stronga kvar. Jag är nästan pinsamt trött men det har varit en lång dag och mycket sol och vattenkrig tär ändå på kroppen även om man inte märker det. Imorgon kommer också bli en bra dag, det känner man och det borde alla känna.
Amour.

Det är oftast de allra bästa planer som går sönder av någon faktor som egentligen inte ens har med planen i sig att göra. Sen går man runt och tänker på hur annorlunda allt hade varit om planen hade klaffat precis som man tänkte. Jag hade egentligen tänk det här som ett inlägg om att man får vara bitter och det suger när planer spricker, men nu när jag väl skriver det här så känner jag att fan, man kan alltid göra nya planer med samma mål och hoppet får aldrig dö för kampen tar aldrig slut förän du låter den.
Gud vad jag känner mig som en legosoldat nu, kanske mer dupplo men ni fattar poängen. Men vad jag kommit till insikt med är att man aldrig ska låta rasandet av framtida planer rasera allt annat. Och man kan alltid planera om.
Som om ingenting har hänt så hoppar jag över till vad jag gjort idag, jag och Jocke åkte in till stockholm för att shoppa. Jag köpte roliga tuggummin, örhängen och en plåmbok medans Jocke köpte skor, te och koppar. Det var en bra tur, jag köpte även present till Jaquline då hon har födelsedags middag på fredag, vet inte om jag har sagt det redan men jaja.
Snart börjar Grey's Anatomy och jag försöker egentligen bara få tiden att gå, ingen rolig är inne på msn, och de som inte är det är för upptagna för att träffa mig, mamma och pappa jobbar och jag har redan städat mitt rum. Jag vill iväg på äventyr och svepas in i en trombon av glitter och sol.
Amour.

Jag städar mitt rum och lyssnar på The Four Tops, det är precis så det ska vara om man ändå måste städa. BABY I NEED YOUR LOVING'!!!

Idag resulterade i en mycket bra dag. Skolan var väl iofs sådär, men när jag kom hem bestämde Jocke och jag att vi skulle gå på promenad, det gjorde vi också, vi gick runt hela Borgmästarholmen och tillbaka och sen hem till mig och åt makaroner och köttbullar, jag åt två och Jocke åt minst tolv. Sen kilade vi iväg till U-huset och mötte Fredrik, Albin, Niklas och Sara. Mickan var där ett tag också och massa andra som jag inte minns namnet på. Vi hade det trevligt och spelade TP med kuttrasju priser. När klockan slog tio följde Jocke, Sara och Albin med mig hem och vi fikade två gånger och lyssnade på musik. Nu har de nästan nyss gått hem och jag sitter här med min SL-mössa men har ingen att bestämma över ( när jag har på mig den får jag bestämma vad jag vill, det har mamma och pappa sagt). Jag borde verkligen städa mitt rum som jag sagt i flera dagar, man vet ju aldrig när man får oväntat besök som idag. Så antingen städar jag i natt eller i morgon, antagligen lite både ock.
Amour.

Jag går runt och känner mig skit peppad nu för tiden, har gjort det rätt så länge nu men hela tiden utan att veta riktigt varför, det är väl antagligen sommaren och festivalen och att fylla år och allt sånt där i största allmänhet men det känns som att jag väntar på något stort som ska hända. Jag vet inte vad men jag är peppad! Väldigt peppad! Just nu sitter jag i skolan och försöker svara på en formulär om vårat konstprojekt men det går dåligt. Rastlös är jag också och det finns ingenting att göra. Ush. Jag vill bara springa rätt ut ur skolan och in i solen med When The Night Turns Cold i öronen och stanna där, för ni vet väl att i solen är det alltid galej. På fredag ska jag picknicka med Frasse och massor av andra han har samlat ihop och jag hoppas verkligen vädret blir bra, jag har en ny klänning nämligen. Sen efter det ska jag ta bussen till Rimbo och hem till Jaquline på kalasmiddag, hon fyller 18 på lördag. Jag ska ge henne något riktigt fint men jag vet inte vad än. Sen får kvällen rulla vidare. Det kommer bli kalas!
Amour.